Här är de som har inspirerat, väckt någonting nytt eller bara stärkt mig på olika sätt. Personerna utanför familjen och vänkretsen som ger mig tillfällig styrka när jag som mest söker den.
Hideto ”hide” Matsumoto. Ibland önskar jag att X Japan aldrig hade dykt upp och påverkat mig, för då hade jag inte behövt läsa om vad som hände med honom för tio år sedan. Han finns i mitt hjärta och i mina tankar varenda eviga dag. Ever free, I love you <3.
Behöver jag ens förklara vem det här är? Haha. Egentligen är han så mycket mer än bara en idol för mig. Jag vet inte, men det finns någonting där som får mig att vilja veta mer om honom som person och inte bara allt om hans scenpersonlighet. Ruki dök upp när jag verkligen behövde någonting som lyfte upp mig, hans texter gav mig tröst och styrka under många sömnlösa nätter då jag bara satt uppe och stirrade ut genom fönstret och önskade att jag var på en helt annan plats.
Självklart måste min favorit från Star Trek Voyager också få vara med på ett hörn. B’Elanna Torres (spelad av Roxanne Dawson), många av mina vänner säger att jag är lik henne på många sätt och jag kan inte se några jättestora likheter nuförtiden (förutom humöret 
), men under högstadiet hade det nog stämt rätt så bra. I början var jag inte så jätteförtjust i henne, men efter avsnittet Lineage i säsong 7 sköt hon i höjden för mig. Om ni ska se ett Voyager avsnitt så bör ni se det, för jag blev själv rörd till tårar.
Jag är så upp till öronen förälskad i Miyavi att det faktiskt inte är det minsta lustigt. Han kan få mig att skratta och le som ingen annan. Inte bara det, han värmer upp mig inifrån när det mesta känns kallt. Den första juli 2008 kommer för alltid att vara den lyckligaste dagen i mitt liv. Att se honom live var verkligen vad jag behövde efter all skit som har slängts på mig sedan förra året.
Och ska ni lyssna på en låt som säger allt om hur mycket jag tycker om honom så är det Ashita tenki ni naare. Den hjälper mig genom jobbiga dagar och själva låttiteln har blivit mitt motto.
Det har faktiskt inte slagit mig än att jag har träffat Satoshi och ändå har det gått snart sex månader sedan det mötet ägde rum. Han var nog en av de blygaste personerna jag har träffat och ändå gjorde han ett varande intryck på mig som aldrig någonsin kommer att blekna. Jag beundrar honom verkligen och han verkar så charmig på något sätt under den där urkaxiga rockattityden. <3
Det finns självklart många fler, men det här är de personerna som har gett mig någonting alldeles extra.
Inga kommentarer än
Inga kommentarer ännu.
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
